Mina små älsklingar

Jag har tillbringat helgen hos familjen Wetterstrand. Dom där tre små barnen, dom är mina älsklingar. Ibland. Det är praktiskt att ha familj bara ibland för man blir ganska trött efter en dag av lekar. Med barnen hann jag med att hoppa studsmatta, busa, gosa, prata, gå till kiosken och köpa godis och se lite på fotbollsturneringen som pågick utanför husknuten, bada samt hitta på en rolig lek där en av oss är en farlig snigelplockare och de andra är sniglar som måste fly för glatta och slemmiga livet men som oundvikligen blir attackerade och nerbrottade när snigelplockaren kommit till slutet av "lilla snigel"sången - den var rolig tills jag var tvungen att bli arg för att de inte slutade med att hoppa på mig ;) Och vi vuxna har innemellan hunnit prata och kolla på top gear. Och Ingrid har klippt mig, så bered er på kort hår! 


Lilla Stina är en ettåring med mycket temperament och som är oemotståndligt charmig. Lite svårt att charma henne bara, hon var väldigt mammig och pappig nu. Kommunicerar gör hon bra med orden mmmmammaaa, pappaaa, mee (betyder att hon vill ha mer eller följa med) samt genom att nicka eller skaka på huvudet. Thomas tyckte det var på tiden att Stina lärde sig fiska, som ni ser :)




Olle är så stor så han blir snart fyra år. Han springer snabbt, kan vara väldigt omtänksam och han gillar att dricka vatten med några droppar mjölk i (usch) som han kallar "bökvatten". Han är bra på att göra konster, som en liten gymnast. Och på att retas är han ganska bra. Så söt och svår att säga nej till när han stup i kvarten frågar "Ettej? Kan du pela pel me mej? Ettej, kan du å ja hoppa på duttmattan? Vill du titta på fickajna me mej? Ettej, kan vi leka nu?" Då smälter mitt ishjärta eller så brister det om jag är tvungen att säga nej.



Alma använder en del vuxna ord som kan låta roliga just bara för att de kommer ur barnamun. Vi hade svårt att hålla oss för skratt när hon allvarligt försökte övertala Ingrid att följa med henne och bada: "Men snälla mamma! För gammal vänskaps skull..."
Det finns ingen som är som Alma. Jag har nog aldrig träffat någon som pratar så mycket och berättar så mycket. Ingen som är så kreativ och uppfinningsrik som hon. Hon visade mig en gossedjursrocka som hon hade sytt själv. Det syntes direkt att det var en rocka och jag var full av beundran. Jag skulle inte kunna sy en sån själv och hon är bara 7år. Alma sa att hon lärt sig sy i skolan men senare sa Ingrid till mig att det trodde hon inte, Alma har nog lärt sig det själv.



Jag och Olle myser


Ingrid!


Alma har grävt fram musslor ur sjöbotten


puss




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0