svensonlivet?

Ikväll fick jag ett grannt grannfika hos Petra och Arnoud. Jag verkar alltid lyckas pricka in att komma just när det blir våfflor hos dom och det tackar jag inte gärna nej till =)

Vi gick en kvällspromenad oxå, jag och Petra och pratade om att springa och om svimmningsanfall. Mkt trevligt. Sen kom vi hem med varsin ängsbukett!

Lilla Stina är en ettåring med mycket temperament och som är oemotståndligt charmig. Lite svårt att charma henne bara, hon var väldigt mammig och pappig nu. Kommunicerar gör hon bra med orden mmmmammaaa, pappaaa, mee (betyder att hon vill ha mer eller följa med) samt genom att nicka eller skaka på huvudet. Thomas tyckte det var på tiden att Stina lärde sig fiska, som ni ser :)




Olle är så stor så han blir snart fyra år. Han springer snabbt, kan vara väldigt omtänksam och han gillar att dricka vatten med några droppar mjölk i (usch) som han kallar "bökvatten". Han är bra på att göra konster, som en liten gymnast. Och på att retas är han ganska bra. Så söt och svår att säga nej till när han stup i kvarten frågar "Ettej? Kan du pela pel me mej? Ettej, kan du å ja hoppa på duttmattan? Vill du titta på fickajna me mej? Ettej, kan vi leka nu?" Då smälter mitt ishjärta eller så brister det om jag är tvungen att säga nej.



Alma använder en del vuxna ord som kan låta roliga just bara för att de kommer ur barnamun. Vi hade svårt att hålla oss för skratt när hon allvarligt försökte övertala Ingrid att följa med henne och bada: "Men snälla mamma! För gammal vänskaps skull..."
Det finns ingen som är som Alma. Jag har nog aldrig träffat någon som pratar så mycket och berättar så mycket. Ingen som är så kreativ och uppfinningsrik som hon. Hon visade mig en gossedjursrocka som hon hade sytt själv. Det syntes direkt att det var en rocka och jag var full av beundran. Jag skulle inte kunna sy en sån själv och hon är bara 7år. Alma sa att hon lärt sig sy i skolan men senare sa Ingrid till mig att det trodde hon inte, Alma har nog lärt sig det själv.



Jag och Olle myser


Ingrid!


Alma har grävt fram musslor ur sjöbotten


puss

Jag har anmält mig till Göteborgsvarvet!!! Hur kunde jag?! Jag som hatar att springa...

Fast vid närmare eftertanke vet jag nog varför jag anmälde mig. Det hade inte ett dugg att göra med att jag tycker det verkar som en kul grej, eller att jag behöver träna lr nåt (host). När det togs upp som förslag på släktträffen var jag totalt emot att göra något så onödigt plågsamt. Men ändå, tanken planterades i hjärnan och sen ville den inte försvinna (om nu det är en ursäkt). Det är bara själva utmaningen i det hela som är grejen. Att ta sikte på något och jobba mot målet med beslutsamhet. Det är inte fråga om att jag hoppas det ska gå. Det ska gå och jag tänker göra det! Och jag tänker inte komma sist.

Nu har jag till maj på mig att träna upp konditionen tillräckligt för att springa ett halvt maraton. Dessa nya löparskorna fick jag i present! Har precis varit ute på min första joggingtur på åratal och skorna kändes bra. Målet var nu att springa 2-kilometern utan att gå eller stanna och det klarade jag.
Pappa var med mig i affären när jag skulle prova ut dem. Fick springa på löpbandet på intersport för att se om jag trampade normalt och det gjorde jag. Kan rekommenderas att testa om man ska köpa skor. Men gör inte som jag och tro att bara för att man trycker stopp så ska bandet stanna tvärt - jag höll på att flyga in i hyllorna, men klarade mig precis ;)

Bara en liten, liten lögn
och sen en till.
Man vill ju inte tappa ansiktet.
Men istället tappar man sin trovärdighet.

Bara ett litet, litet ego
har alla väl?
Fast när vi skor oss verkar slutsumman
bli ett minus. Gapar stort - mister alltihop.

Bara en liten, liten tagg
kan göra ont.
Vad någon gjorde illa svider och
den som låter taggarna sitta lider värst.

Bara ett litet, litet ord
kan ändra allt
och laga det som gått sönder innuti
Kanske är det bara ett litet, mjukt förlåt.

Bara en liten, liten bit.
En sockerbit
i kaffet är väl inte livsfarligt?
Knappast inte. Dummare saker har du gjort


2011-07-05 /Esther

Kusin Hanna har träffat en kanadensisk kille, och för att han skulle få se hur vi svenskar alltid (?) firar midsommar gjorde vi en utflykt till en herrgård där de hade midsommarstång och firande. Vår släkt fick en egen liten specialguidning också i herrgården. Det mest intressanta var dasset. Visste ni att herrskap satt på rad där inne och hade det trevligt förr, ungefär som vi sitter och bastar tillsammans? Och visste ni att pigorna med störst rumpa fick värma upp platserna innan? Och med den vind som kom upp ur hålen (flera meter ner till marken under) så skulle det inte förvåna mig om de också utnyttjade den som hårtork...

Nåja... nu byter vi ämne tror jag. Jag och Anna-Sara fick se en väldigt söt liten tjej i folkdräkt, så jag frågade om jag fick ta kort på henne och det gick ju bra :)



Kusin Albin och Josefine


Annika, min ingifta moster som låg bakom mycket av planeringen för helgen. Vi tackar för att den blev så grymt bra!


Morbror Jan


Vi kollar på alla barn och föräldrar som dansar runt midsommarstången


Svåger


Bella och kusin Petter slår sig ner vid långbordet med sill, potatis och jordgubbar


Jag, stockholmsmoster Gun-Marie och hennes Peter


och så deras Troja var med. Min favorit :)


Hilda, som bor närmast av kusinerna. Hon åkte med oss från gbg, sköj!


Mostrar Lotta och Helena håller på och går igenom papper och annat efter mormor och morfar.


och vi som inte var barn till Mary och Sture roade oss med sällskapsspel.


Sequence var rätt fängslande...


promenader hann vi också med :)


T o A-S i hamnen


Sisters <3


På midsommardagen åt vi på Aboda Klint och sen gick vi upp för alla trapporna i utkikstornet för att se Öland, men det var mest ett snabbt annalkande regn vi såg, så det blev till att skynda ner till bilarna :)






Lagom till hemresan blev det fint väder, så vi stannade upp en stund och njöt av sommarvärme och glass

(Asså fundera inte över den konstiga rubriken)

Ni som känner mig vet att jag inte är så värst huslig av mig. Men idag har jag faktiskt överträffat mig själv lite i fråga om det. På ett bra sätt alltså :) På några timmar fick jag både städat här hemma, gjort tomatsoppa och bakat Riktigt Hembakat Bröd. Till största delen receptfritt, precis som det brukar vara om jag gör något ätbart.

Allt för min kära familj. De har vart här ikväll och efterskottsfirat min 24-årsdag. Väldigt trevligt!

lite träning sådär på kvällskvisten


ehm...


Moster


Tobbebobbe


Magda och Jag


Gröna gubbar är sköna gubbar

Jag har en känsla av att min framtid börjar ta form. Kan allt kladd vara användbart?

Igår var jag med Mamma och Pappa och hälsade på Farmor och Farfar över dan. De är 90år båda två och ibland känner man inte riktigt igen dem som de var förr,  och det kan vara lite jobbigt. Men å andra sidan så kände dom nog inte riktigt igen mig heller, och det var kanske jobbigt för dem.

Så kan livet bli när man blir gammal, det kommer jag nog tycka blir svårt på min egen ålderdom, just det att man vill men man kan inte allt som man kunde när man var yngre.

Men man får ta det goda med det onda (eller är det tvärt om, man säger? fast här passade det just så, för det gäller ju att hitta det som är bra i det man inte gillar, så blir det lite lättare). En sak som jag får erkänna att jag tycker verkar bra med att bli gammal är hemtjänst :) tänk att slippa städa och fixa mat, hehe. Det kan jag ju i och för sig göra nu med, men då blir det väldigt smutsigt och hungrigt...

Farmors minne sviktar en del (vems gör inte det, förresten) och det blev några lite smålustiga episoder på grund av det. Dom är så söta! När vi pratat om vilket decennium de skaffat sin sommarstuga och inte riktigt kommit fram till något så sa farmor något underbart. Och jag tog henne genast på orden, så därför kan jag inte inte citera henne helt ordagrannt, men ungefär. Det är något att trösta sig med när man till exempel skrivit en dålig tenta.

Hon sa helt allvarligt: En kan inte komma ihåg allt, då tröttar en ut sig

Svea


Allan


Mamma


Pappa