svensonlivet?

Jag har anmält mig till Göteborgsvarvet!!! Hur kunde jag?! Jag som hatar att springa...

Fast vid närmare eftertanke vet jag nog varför jag anmälde mig. Det hade inte ett dugg att göra med att jag tycker det verkar som en kul grej, eller att jag behöver träna lr nåt (host). När det togs upp som förslag på släktträffen var jag totalt emot att göra något så onödigt plågsamt. Men ändå, tanken planterades i hjärnan och sen ville den inte försvinna (om nu det är en ursäkt). Det är bara själva utmaningen i det hela som är grejen. Att ta sikte på något och jobba mot målet med beslutsamhet. Det är inte fråga om att jag hoppas det ska gå. Det ska gå och jag tänker göra det! Och jag tänker inte komma sist.

Nu har jag till maj på mig att träna upp konditionen tillräckligt för att springa ett halvt maraton. Dessa nya löparskorna fick jag i present! Har precis varit ute på min första joggingtur på åratal och skorna kändes bra. Målet var nu att springa 2-kilometern utan att gå eller stanna och det klarade jag.
Pappa var med mig i affären när jag skulle prova ut dem. Fick springa på löpbandet på intersport för att se om jag trampade normalt och det gjorde jag. Kan rekommenderas att testa om man ska köpa skor. Men gör inte som jag och tro att bara för att man trycker stopp så ska bandet stanna tvärt - jag höll på att flyga in i hyllorna, men klarade mig precis ;)