svensonlivet?

Jojomensan, det är sockerfria veckan, visste ni inte det? I alla fall för mig och Elinor, vi äter inte något godis eller fika den här veckan. Anledning: vi är av åsikten att man ska unna sig saker ibland - men, inte vara beroende av onyttiga saker såsom socker. Så därav detta uppehåll. Tyvärr blev det en vecka för mig med två kalas och så ska jag till Sthlm i helgen, så gott om tillfällen att tacka nej ;)

napoleonbakelser och mazariner är några av de saker jag faktiskt gärna säger nej till. För sött helt enkelt!

 Mmmm, det luktar så gott!

Ja, det var just vad jag och Pappa gjorde ikväll. Vi skulle lyfta i den lilla båten i sjön och sen tog vi oss en kort roddtur. Tur hade vi också som fick syn på en bäver. Eller ja... något som simmade vid ytan och som kunde tolkas som bäver... Vi följde den tills den försvann in i vassen.

Efter en lång jobbdag är det skönt att njuta lite av sommarkänslan som utan tvekan funnits i luften idag :) Och det gör jag gärna ute på landet hos mina föräldrar och Findus & Alice. Jag gick en barfota-runda i trädgården och fick stor lust att ta fram gräsklipparen, men det behövdes tydligen bytas olja på den och pappa var inte där så han kunde inte visa mig hur man gör det. En annan gång då.

Förresten är det redan fullt av maskrosor på deras gräsmatta. Några stycken kan ju vara fint men inte en hel skog. Med gräsklipparens hjälp hade man åtminstone kunnat låtsas som om de inte fanns där

Ibland tycker jag det är så skönt att vara själv. Att inte behöva vara uppmärksam på allt runtomkring, att inte behöva prata eller lyssna. Att få tänka. tänka. tänka över allt ifred. 

Man skulle kanske kunna säga att jag är väldigt social ända tills mitt psyke kokar över och kräver lite frid för att kunna bearbeta allt. Jag tror att jag är en person som jämt funderar över och analyserar allt som går.

Under vår uppväxt delade jag och min syster rum (pa skulle hon lägga till här). Det hände ibland att när hon försökte prata med mig fick hon till svar: -Tyst, jag tänker!
Vad löjligt det låter, som om att man inte kan tänka och lyssna samtidigt. Men faktum var att jag under hela min barndom halvt levde i mina egna fantasier. Som liten lekte jag fantasilekar med gosedjur, dockor, barbies, porslinshundar, papperstussar, klippdockor och kompisar (min cyckel var en häst och en period fick min ryggsäck spela rollen som min bebis som jag tog hand om medan jag väntade på att bli hämtad efter skolan). 

Men åren gick och såsmåningom fick jag motvilligt acceptera att jag var för gammal för att leka och då började jag istället hitta på sagor och historier om mig själv och andra. Jag kunde ägna timmar åt denna meningslösa aktivitet. Jag flydde ur verkligheten in i dagdrömmar som jag önskade vore sanna. Egentligen var dom ganska jordnära, inte alls spektakulära på något sätt. Och om mina fantasisagor skulle slutat så hade jag gett dom lyckliga slut, men jag lät dom inte sluta. Jag lät dom leva, precis som jag själv levde

Igår eftermiddag åkte jag upp till släkten magnusson/hallmans sommarhus och där möttes jag av ett glatt gäng tjejer som redan hunnit skapa några interna skämt sen dom kom dit några dagar tidigare. Det började bra med att killarna lagade tacos åt oss allihop. Dom andra tjejerna pusslade och jag som inte har fattat grejen med pussel tittade på/läste bok. Och sen blev det lite krocketspel, som jag ju är en stjärna på, och sällskapsspel, lek och scones på kvällen. En riktigt skön mysdag med mycket skratt helt enkelt.

Nu sitter jag hemma och det känns tomt att vara själv efter en helg med så sköna människor. Men jag är dödstrött så jag får släpa mig i säng snart så ordnar det sig med den saken också. Nattinatti!

I alla fall så är det nu exakt en vecka kvar till bröllopet, så jag önskar lycka till broder! Kram