Farmorcitat
Igår var jag med Mamma och Pappa och hälsade på Farmor och Farfar över dan. De är 90år båda två och ibland känner man inte riktigt igen dem som de var förr, och det kan vara lite jobbigt. Men å andra sidan så kände dom nog inte riktigt igen mig heller, och det var kanske jobbigt för dem.
Så kan livet bli när man blir gammal, det kommer jag nog tycka blir svårt på min egen ålderdom, just det att man vill men man kan inte allt som man kunde när man var yngre.
Men man får ta det goda med det onda (eller är det tvärt om, man säger? fast här passade det just så, för det gäller ju att hitta det som är bra i det man inte gillar, så blir det lite lättare). En sak som jag får erkänna att jag tycker verkar bra med att bli gammal är hemtjänst :) tänk att slippa städa och fixa mat, hehe. Det kan jag ju i och för sig göra nu med, men då blir det väldigt smutsigt och hungrigt...
Farmors minne sviktar en del (vems gör inte det, förresten) och det blev några lite smålustiga episoder på grund av det. Dom är så söta! När vi pratat om vilket decennium de skaffat sin sommarstuga och inte riktigt kommit fram till något så sa farmor något underbart. Och jag tog henne genast på orden, så därför kan jag inte inte citera henne helt ordagrannt, men ungefär. Det är något att trösta sig med när man till exempel skrivit en dålig tenta.
Hon sa helt allvarligt: En kan inte komma ihåg allt, då tröttar en ut sig
Svea
Allan
Mamma
Pappa
