svensonlivet?

Flummade ihop en till dikt häromdan. Vet inte vad man ska ha den till så därför skriver jag den här på bloggen. Känner ni igen den där känslan när man vaknar och har drömt något som man upplevt oerhört verkligt i drömmen? Och i samma ögonblick man vaknar blir den där drömmen suddig och oviktig? Ungefär så tror jag det kommer bli när man vaknar upp efter döden.

Du gav livet, älskar mig.
Älskar livet, älskar dig.
Glad att vara levande
utan sånt där trevande

-Dagdrömmer du? undrar dom
när jag säger sådant som:
Märkligt verkligt verkar det,
skuggan av allts verklighet

För jag vet ju att en dag
somnar jag och vaknar jag.
När min kropp ger upp och dör
är din röst den jag först hör.

Jag har vaknat ur en dröm.
Ingen måste säga: glöm!
Livet känns som minnen blott.
Dimmig är den tid som gått.

Å jag längtar starkt till det
- dig få se i verklighet!
Inga sorger där som här.
Tätt intill dig där du är.

2011-08-05 /Esther

Jag är i att stort ekande rum. Jag letar efter någon. Här är tomt, men jag ropar ändå
Hallå, haaaaalåååå. Var är du?

Innuti mig alltså. Så där skulle jag inte stå och ropa på riktigt. Missförstå mig nu inte. Det här låter så hemskt med att ropa i tomma rum, men det känns inte läskigt alls. Jag har det bra. Bara tänker en massa.

Problemet är att jag vet inte vem jag letar efter. Därför kan inte ge er en beskrivning så att ni kan hjälpa mig leta.  En del tycker att man ska sätta sig ner och vänta tills man blir hittad. Jag vet inte just. Ja, kanske lika väl som att leta efter något man inte vet vad det är. Men tänk om han som jag letar efter också är i ett tomt rum och ropar. Hur ska vi då hitta varandra? Den du. Njä. Även om jag kan tycka att tomma rum kan vara skönt ibland, kanske jag borde lämna det och gå ut bland folket så kanske vi springer på varandra om vi har tur.

Eller så har mitt tomma rum en garderob av pälsar som leder till en annan värld utan att jag själv kan bestämma när den vägen är öppen. Då fungerar det bara när man inte försöker.
Ja så är det nog! Eller ja vet verkligen inte. Bara spekulerar nu.

Det där är förresten en intressant fråga vad man har för allmän livsinställning och personlighet, tycker ni inte det? Om man är på jakt efter något annat, vad som helst, låt säga till exempel ett jobb. Men så vet man inte helt säkert vad man vill ha. Ska man då vänta och fundera tills man kommer på vad man vill. Eller ska man prova sig fram. Båda metoderna har nog sina för och nackdelar. Väntar man för mycket missar man kanske livet och massa bra grejer på grund av en rädsla för att göra fel val. Men man kan bli ganska illa medfaren av att prova sig ram alltför mycket. Skönt då att jag känner en väldigt klok rådgivare.

Det fina med livet är att man alltid kan förvåna till och med sig själv.

Jag har aldeles för mycket att göra just nu, men ändå känner jag mig inte stressad, som jag brukar i vanliga fall. Tror jag håller på att lära mig att ta en dag i taget. Det låter enkelt att leva i nuet, men jag tycker ändå det är lätt att oroa sig för nästa dag eller grubbla över det som inte blev så bra som man gjorde igår.

Just nu har jag planerat vad jag måste göra varje dag för att hinna med. Nyckeln, har jag nu äntligen insett (trög som jag är), ligger i att sedan göra precis det man bestämt att man ska göra och inget annat. Då hinner man. Då skjuter man inte upp något. Då kan man leva Nu. Hoppas jag inte glömmer denna lärdom, för jag brukar vara bra på att inte följa listor jag skrivit ;)

Som Petra sa häromdan "Det blir inte lättare när man skjuter upp det. Det blir bara senare." Sanning!

En del personer har så lätt för att prata med människor i alla situationer och det kan jag verkligen beundra.

Själv märker jag att ofta blir jag pratsam när jag pratar med någon pratsam och tystlåten när jag pratar med någon tystlåten person. Det är väl opraktiskt?! Hade varit bra om det var tvärt om. Undrar om det är någon slags undermedveten och överdriven vilja att anpassa sig till den andres personlighet?

I vilket fall så kan jag bara inte prata på eller ställa frågor som bara är till för att hålla igång ett samtal. Halllllllååå! Vad är det för syfte med att undvika tystnad till varje pris? Sjukt egentligen. Och ändå känner jag ofta att det är just vad man kanske borde göra...

Visserligen kan jag prata om och berätta saker som min samtalspartner kanske inte är intresserad av att höra (men det är ju dens problem, inte mitt). Men min melodi är faktiskt att jag inte frågar sånt som jag inte är intresserad av att veta. Jag försöker att inte sitta och tänka ut frågor att ställa, utan ställa de frågor jag är nyfiken på svaret till.

Så borde alla göra, tycker jag! Fråga inte massa skitfrågor som tex "hur är läget?" om det enda svar du vill höra är "bra".

Och så vaknar man en morgon och är frisk igen. Vad skönt! Jag har använt dagen väl, tycker jag. Jobbade på förmiddagen och sen mötte Linda upp i stan och vi gick till second hand. Billiga tyger för tio kronor metern köpte jag till mitt lapptäcke, så jag känner mig riktigt nöjd med mitt fynd. Det blev typ brun-guld-gräddvita tyger.

Sen har jag varit hos grannarna på inflyttningsfest. Där blev det politik-prat, fika, galenpanna, långkatekes och norsken. Mycket trevligt :)

Jag hittade en oskrapad trisslott på marken i dag och jag tänkte att vad kul det skulle vara om jag vann en miljon på den, fast någon annan köpt den. Men självklart var det ingen vinstlott. Det är det ju aldrig. Jag är faktiskt ganska negativ till spel, för jag tycker att man antagligen ger bort sina pengar till någon som inte behöver dom. Någon drar en storvinst och kan sen troligtvis inte hantera pengarna på ett vettigt sätt ändå. Nä, om du vill bli rik föreslår jag att du satsar dina pengar och din tid på något som du VET kommer ge resultat. Sanningen är väl att hur gärna man än vill att det ska vara så, så är chanserna att bli rik väldigt väldigt väldigt små om man ingenting vill göra för det. 

Livet utan ambitioner och utmaningar är ett ekorrhjul. Det är därför jag ska lära mig sy ett lapptäcke, fast jag inte har sytt sedan högstadiet. Det är därför jag tvingar mig att plugga ekonomi, fast jag helst skulle göra något annat. Det är därför jag just nu inte äter godis och kakor när andra gör det. Det är därför jag tränar på pianot.
Någon dag ska jag ge er en lista över allt jag vill lära mig, allt jag vill kunna.

Kanske det kommer sluta med pannkaka. Misslyckas gör man ibland. Men man kommer ingenstans om man inte rör sig. Det här är ett disciplinens år. För mig. Det är min största utmaning.

ps. men jag ska inte glömma att njuta av livet också, jag lovar!

Den senaste tiden har jag lärt mig att det är väldigt viktigt att ha framtidsdrömmar, för om vi inte har något att se fram emot, inget mål i sikte, är ju livet rätt meningslöst. Har du några drömmar? Kanske en enda eller massor? Det har jag. En som fick mig att gråta häromdan när jag pratade om den, bara för att den ligger så nära hjärtat. Och idag har jag nått halvvägs till målet för att uppnå den drömmen - gissa om jag är glad!

Det är drömmen som driver oss att ändra på saker i våra liv. Den får oss att tänka lite längre än vad som verkar bäst att göra just för stunden. Och drömmar kan ju vara så olika. Materiella eller själsliga, de kan vara för en själv eller något man önskar någon annan, de kan vara gudsinspirerade eller helt egna... Fundera på det du.

Kom ihåg att drömmar oftast inte uppfylls av sig självt, såvida du inte träffar på en god fe förstås. Men samtidigt behöver drömmen inte vara omöjlig att uppnå om du verkligen satsar. Gör det. Och lycka till med att nå det du längtar efter!

Här kommer några osammanhängande ledtrådar till mina drömmar

Snälla läs det här inlägget även om det ser tråkigt ut :)



Jag ska väl erkänna att jag inte är en person som funderat så mycket över att handla rättvisemärkt och ekologisk mat. Men nu har information och logik ändrat mitt sätt att tänka.

Vi kan tro att det lilla du och jag gör inte spelar någon roll men det är ju bara skitsnack om man tänker efter! Jag tror att de flesta av oss blir berörda när vi hör och ser krigsoffer och människor som lider av sjukdomar, svält eller naturkatastrofer. Men det är lätt att bli överväldigad och sen inte göra något alls tyvärr. Man kan prata, men det är ju det som man sedan gör som spelar roll.

I tisdags fick jag höra att det troligen finns mer slaveri idag än det någonsin funnits på jorden. Det mesta är vi helt omedvetna om. Barnarbete, barnsoldater, sexhandel och andra brott mot mänskliga rättigheter pågår hela tiden.

Min poäng här är att vi alla kan göra något på vårt eget sätt. Någon kanske vill ägna ett år eller ett helt liv åt socialt arbete bland lidande. En annan skänker pengar till Rädda Barnen. En tredje köper en majblomma eller rosa band. Låt mig ta ett exempel. Jag har en kompis som inte anser sig vara den som bryr sig så mycket om sånt här, men faktum är att hon är en hjälte ändå. Hon har en hylla med vattenglas med frostade glasdroppar på - blodgivarglas. Så där ser man.

Och om du ger pengar till hjälparbete men tycker att det är för dyrt att handla rättvisemärkt, så vill jag be dig om en sak: gör tvärtom istället. Satsa på att handla produkter som inte har gett tusentals människor en för tidig död eller fysiska handikapp för resten av livet. Annars orsakar du kanske mer skada än du hjälper människor med dina gåvor. Tänk på det!

Bättre stoppa innan skadan skett än att försöka hjälpa i efterhand.
Så ut och köp kravmärkta bananer, fairtrade kaffe och ta med dig en flaska kranvatten istället för att slösa på miljön med att köpa en flaska Loka. Det är ett smidigt sätt att dra sitt strå till stacken.
En spotifylåt på temat The Akins – Make A Difference In This World ...everybody has a part, everybody has a heart...