Nepal - Swayambhunath

Vi turistade oss lite och besökte Swayambhunath, även kallat Monkey Temple på grund av, ja, aporna. Där var förutom apor mycket folk, försäljare, turister och de som var där för att be. Många, många trappsteg upp fick vi gå för att se den guldöverdragna toppen av templet.
 
 
 
 
 
 
 
 

Nepal - vårt gamla hus

 
Fastän vi inte kände igen oss helt, lyckades vi leta oss fram till det. Det stod kvar! Porten kändes mycket mindre än sist, konstigt nog. Vi fick komma in i trädgården och ta lite bilder. Där träffade vi bland annat hyresvärdens svärdotter, vars bröllop jag kommer ihåg att vi var med på, så det var roligt.
 

Nepal - Morgonsol på terassen

Det var ju knappt varmt när vi var där men som de svenskar vi är tar vi varje chans att få en plats i solen.
Här är vi som reste - Pappa, Mamma, Helena, Jag, Tobias. Och syster tog bilderna antar jag.
 

Nepal - annorlunda och ändå likadant

Ja, i Nepal har inte så mycket förrändrats på 16 år. Bara mina känslor.
 
Hur jag upplevde det att återvända efter så många år? Blandade känslor. Samtidigt som det var en rolig resa blev jag lite besviken på mig själv, att det inte kändes så fantastiskt underbart som jag trodde att det skulle. Men så är väl livet, ibland tror man att man bara måste ha en sak och sen när man får den så känns det inte så speciellt ändå...
 
Jag åkte tillbaka för att jag ville veta om all denna längtan dit skulle växa eller dö om jag återvände. Det kändes som att få avsluta ett kapitel i livet som borde ha avslutats för länge sen. Det jag kan säga är att jag är tacksam för tiden jag bodde i Nepal som barn, det har gett mig perspektiv på saker som jag inte skulle ha annars och många fina minnen. Och jag är tacksam att jag får bo i Sverige, jag har det så bra här!
 
Samma små bussar, fast ommålade
 
Hundarna sover fortfarande på gatan
 
Cyklarna är fortfarande överbelastade med varor
 
Folk är fortfarande fattiga och stan är skräpigare än någonsin (utsikt från hotellet, mitt i turistkvarteren)
 
Man kan fortfarande beställa Momos :)
 
Människorna är fortfarande härliga
 
Man kan fortfarande åka cykelriksha
 
Och det är fortfarande andlöst vackert!

Nepal - kyssa marken

Det första jag gjorde när vi kom ut från flygplatsen var att kyssa marken, precis som jag sa att jag skulle. Kan säga att marken där är inte precis renare än i Sverige, men jag blev inte sjuk av det i alla fall :)
 

Dags att blogga?

Nu har det snart gått ett år sen jag bloggade sist och en del frågar om jag inte ska skriva något snart. Jag har inte känt för att göra det helt enkelt, jag har inte orkat läsa andras bloggar heller - fair enough. Men kanske ska dra igång igen. Lämnade ju en cliffhanger om Nepalresan sist jag skrev, så jag är väl skyldig att följa upp det. För det första kan jag meddela att jag överlevde den. Ska lägga upp bilder efter hand och berätta om den.

10 saker jag tänker göra i Nepal

Många har frågat vad vi ska göra i Nepal och vi har faktiskt inte planerat så jättemycket annat än två inbokade hotellnätter i huvudstaden. För mig är det stort bara ATT äntligen få komma dit igen, jag har ingen aning om hur jag kommer reagera när mina fötter står på Nepalesisk mark efter 16 år. Men för att kunna fokusera på något konkret har jag nu gjort en lista över saker jag tänker se till att göra. Sen händer det säkert mycket mer men det får vi ta efteråt!

1. Kyssa Nepalesisk mark och tacka Gud
2. Lyfta blicken och se Himalayas bergstoppar ovan hustaken
3. Återse vårt gamla hus
4. Shoppa mängder med saker till mig själv och alla här hemma
5. Få någon Nepales att spela /sjunga "Resam piriri" för mig
6. Se norska skolan, där jag gick mitt första grundskoleår
7. Lära mig tio nya ord på Nepali
8. Försöka hitta en vän som vi inte har adress eller telefonnummer till
9. Ta mängder med foton
10. Se landsbygden

Sen kan jag dö lycklig. Eller leva lycklig ;)


Bloggar från Falkenberg

Jodå, ni hörde rätt, jag har en semestervecka utanför falkenberg. Just nu här med A-S och T. Vi softar lite med dator/böcker och musik just nu. Farmor och Farfar har varit här på lunch tillsammans med mamma och pappa.











livet

Flummade ihop en till dikt häromdan. Vet inte vad man ska ha den till så därför skriver jag den här på bloggen. Känner ni igen den där känslan när man vaknar och har drömt något som man upplevt oerhört verkligt i drömmen? Och i samma ögonblick man vaknar blir den där drömmen suddig och oviktig? Ungefär så tror jag det kommer bli när man vaknar upp efter döden.

Du gav livet, älskar mig.
Älskar livet, älskar dig.
Glad att vara levande
utan sånt där trevande

-Dagdrömmer du? undrar dom
när jag säger sådant som:
Märkligt verkligt verkar det,
skuggan av allts verklighet

För jag vet ju att en dag
somnar jag och vaknar jag.
När min kropp ger upp och dör
är din röst den jag först hör.

Jag har vaknat ur en dröm.
Ingen måste säga: glöm!
Livet känns som minnen blott.
Dimmig är den tid som gått.

Å jag längtar starkt till det
- dig få se i verklighet!
Inga sorger där som här.
Tätt intill dig där du är.

2011-08-05 /Esther

Experimenterande



Nackdelen med att experimentera är att det kan bli riktigt dåligt. Fördelen är att det kan bli riktigt bra.

Igår bakade jag failbröd! Men jag äter det ändå... Blev platt och hårt, antagligen pga för mycket experimenterande. Men jag pysslade till ett hemmagjort kuvert till ett födelsedagskort som jag blev nöjd med, så det vägde upp brödmisslyckandet. Ni ser på bilden, det är guldsnöre jag knutit om. Är roligt att ge bort något som man själv tycker blev fint ;)


grannar



Ikväll fick jag ett grannt grannfika hos Petra och Arnoud. Jag verkar alltid lyckas pricka in att komma just när det blir våfflor hos dom och det tackar jag inte gärna nej till =)

Vi gick en kvällspromenad oxå, jag och Petra och pratade om att springa och om svimmningsanfall. Mkt trevligt. Sen kom vi hem med varsin ängsbukett!


Mina små älsklingar

Jag har tillbringat helgen hos familjen Wetterstrand. Dom där tre små barnen, dom är mina älsklingar. Ibland. Det är praktiskt att ha familj bara ibland för man blir ganska trött efter en dag av lekar. Med barnen hann jag med att hoppa studsmatta, busa, gosa, prata, gå till kiosken och köpa godis och se lite på fotbollsturneringen som pågick utanför husknuten, bada samt hitta på en rolig lek där en av oss är en farlig snigelplockare och de andra är sniglar som måste fly för glatta och slemmiga livet men som oundvikligen blir attackerade och nerbrottade när snigelplockaren kommit till slutet av "lilla snigel"sången - den var rolig tills jag var tvungen att bli arg för att de inte slutade med att hoppa på mig ;) Och vi vuxna har innemellan hunnit prata och kolla på top gear. Och Ingrid har klippt mig, så bered er på kort hår! 


Lilla Stina är en ettåring med mycket temperament och som är oemotståndligt charmig. Lite svårt att charma henne bara, hon var väldigt mammig och pappig nu. Kommunicerar gör hon bra med orden mmmmammaaa, pappaaa, mee (betyder att hon vill ha mer eller följa med) samt genom att nicka eller skaka på huvudet. Thomas tyckte det var på tiden att Stina lärde sig fiska, som ni ser :)




Olle är så stor så han blir snart fyra år. Han springer snabbt, kan vara väldigt omtänksam och han gillar att dricka vatten med några droppar mjölk i (usch) som han kallar "bökvatten". Han är bra på att göra konster, som en liten gymnast. Och på att retas är han ganska bra. Så söt och svår att säga nej till när han stup i kvarten frågar "Ettej? Kan du pela pel me mej? Ettej, kan du å ja hoppa på duttmattan? Vill du titta på fickajna me mej? Ettej, kan vi leka nu?" Då smälter mitt ishjärta eller så brister det om jag är tvungen att säga nej.



Alma använder en del vuxna ord som kan låta roliga just bara för att de kommer ur barnamun. Vi hade svårt att hålla oss för skratt när hon allvarligt försökte övertala Ingrid att följa med henne och bada: "Men snälla mamma! För gammal vänskaps skull..."
Det finns ingen som är som Alma. Jag har nog aldrig träffat någon som pratar så mycket och berättar så mycket. Ingen som är så kreativ och uppfinningsrik som hon. Hon visade mig en gossedjursrocka som hon hade sytt själv. Det syntes direkt att det var en rocka och jag var full av beundran. Jag skulle inte kunna sy en sån själv och hon är bara 7år. Alma sa att hon lärt sig sy i skolan men senare sa Ingrid till mig att det trodde hon inte, Alma har nog lärt sig det själv.



Jag och Olle myser


Ingrid!


Alma har grävt fram musslor ur sjöbotten


puss




21,1 kilometers galenskap

Jag har anmält mig till Göteborgsvarvet!!! Hur kunde jag?! Jag som hatar att springa...

Fast vid närmare eftertanke vet jag nog varför jag anmälde mig. Det hade inte ett dugg att göra med att jag tycker det verkar som en kul grej, eller att jag behöver träna lr nåt (host). När det togs upp som förslag på släktträffen var jag totalt emot att göra något så onödigt plågsamt. Men ändå, tanken planterades i hjärnan och sen ville den inte försvinna (om nu det är en ursäkt). Det är bara själva utmaningen i det hela som är grejen. Att ta sikte på något och jobba mot målet med beslutsamhet. Det är inte fråga om att jag hoppas det ska gå. Det ska gå och jag tänker göra det! Och jag tänker inte komma sist.


Nu har jag till maj på mig att träna upp konditionen tillräckligt för att springa ett halvt maraton. Dessa nya löparskorna fick jag i present! Har precis varit ute på min första joggingtur på åratal och skorna kändes bra. Målet var nu att springa 2-kilometern utan att gå eller stanna och det klarade jag.
Pappa var med mig i affären när jag skulle prova ut dem. Fick springa på löpbandet på intersport för att se om jag trampade normalt och det gjorde jag. Kan rekommenderas att testa om man ska köpa skor. Men gör inte som jag och tro att bara för att man trycker stopp så ska bandet stanna tvärt - jag höll på att flyga in i hyllorna, men klarade mig precis ;)


Bara...

Bara en liten, liten lögn
och sen en till.
Man vill ju inte tappa ansiktet.
Men istället tappar man sin trovärdighet.

Bara ett litet, litet ego
har alla väl?
Fast när vi skor oss verkar slutsumman
bli ett minus. Gapar stort - mister alltihop.

Bara en liten, liten tagg
kan göra ont.
Vad någon gjorde illa svider och
den som låter taggarna sitta lider värst.

Bara ett litet, litet ord
kan ändra allt
och laga det som gått sönder innuti
Kanske är det bara ett litet, mjukt förlåt.

Bara en liten, liten bit.
En sockerbit
i kaffet är väl inte livsfarligt?
Knappast inte. Dummare saker har du gjort


2011-07-05 /Esther


Karlsson

Ja, så hette ju mormor och morfar. Därför har vi en karlssongrupp på facebook för alla barnen och barnbarnen och respektivisarna. Och därför hade vi en karlssonmidsommar i Oskarshamn. Hos Jan och Annika Karlsson.
Riktigt nice var hela helgen enligt mig!



Kusin Hanna har träffat en kanadensisk kille, och för att han skulle få se hur vi svenskar alltid (?) firar midsommar gjorde vi en utflykt till en herrgård där de hade midsommarstång och firande. Vår släkt fick en egen liten specialguidning också i herrgården. Det mest intressanta var dasset. Visste ni att herrskap satt på rad där inne och hade det trevligt förr, ungefär som vi sitter och bastar tillsammans? Och visste ni att pigorna med störst rumpa fick värma upp platserna innan? Och med den vind som kom upp ur hålen (flera meter ner till marken under) så skulle det inte förvåna mig om de också utnyttjade den som hårtork...

Nåja... nu byter vi ämne tror jag. Jag och Anna-Sara fick se en väldigt söt liten tjej i folkdräkt, så jag frågade om jag fick ta kort på henne och det gick ju bra :)



Kusin Albin och Josefine


Annika, min ingifta moster som låg bakom mycket av planeringen för helgen. Vi tackar för att den blev så grymt bra!


Morbror Jan


Vi kollar på alla barn och föräldrar som dansar runt midsommarstången


Svåger


Bella och kusin Petter slår sig ner vid långbordet med sill, potatis och jordgubbar


Jag, stockholmsmoster Gun-Marie och hennes Peter


och så deras Troja var med. Min favorit :)


Hilda, som bor närmast av kusinerna. Hon åkte med oss från gbg, sköj!


Mostrar Lotta och Helena håller på och går igenom papper och annat efter mormor och morfar.


och vi som inte var barn till Mary och Sture roade oss med sällskapsspel.


Sequence var rätt fängslande...


promenader hann vi också med :)


T o A-S i hamnen


Sisters <3


På midsommardagen åt vi på Aboda Klint och sen gick vi upp för alla trapporna i utkikstornet för att se Öland, men det var mest ett snabbt annalkande regn vi såg, så det blev till att skynda ner till bilarna :)






Lagom till hemresan blev det fint väder, så vi stannade upp en stund och njöt av sommarvärme och glass


RSS 2.0